em

Oftast skulle jag säga att jag är en fantastiskt bra vän. Jag är ärlig, omtänksam, bra lyssnare, engagerad och en glad skit att hänga med MEN jag är också en dålig vän ibland. Jag ringer sällan någon och jag får dåligt samvete över det. Alla vet det som känner mig men ändå så får jag dåligt samvete. Lika väl gör jag ingenting åt det. Nu har jag extra mycket dåligt samvete för att jag dels inte pratat med min farmor och farfar på länge, jag skulle träffat dem när jag var hemma senast men ni vet hur tiden inte räcker till. Jag trodde jag skulle hinna med så mycket mer men tji fick jag. Men mest dåligt samvete har jag för att jag inte hört av mig till min fina fina vän emelie hemma i skåne på länge. Hon vet hur jag är men det är ingen ursäkt. jag har varit sådan här sedan jag flyttade. Dock är det så skönt när vi väl ses eller pratar, det känns som att jag aldrig flyttat och vi kan ta upp tråden där vi lämnade den senast. Men åh vad jag saknar henne här uppe. Likadant med rebba. Jag vet inte om någon av Er läser min blogg ens men ni ska veta att jag saknar er och jag hoppas hoppas hoppas att ni inte är ledsna på mig. Jag tänker ofta på er vänner där hemma och jag önskar att ni alla bodde närmare götet. dumma dumma avlånga land.